Gerbil

Gerbilen är ett mycket socialt djur och ska därför  aldrig leva ensamman. Om du inte har planer på att avla så är det bästa att  skaffa 2 av samma kön och från samma kull. Gerbilens latinska namn är Meriones Unguiculatus, vilket betyder ”liten kloförsedd krigare” men i dagligt tal kallas  den (mongolisk) gerbil eller ökenråtta. I vilt tillstånd lever den i Centralasien, Indien, Mellanöstern och i Afrika. I Sverige har den funnits som husdjur sedan 1900-talet. Om du tänker köpa dina gerbiler i en djuraffär så är det några saker som du bör tänka på och titta efter. De vara nyfikna. När du närmar dig buren där de sitter så ska de komma fram och nyfiket titta på vad som  händer om de inte ligger och sover! Ögonen ska vara stora och klara, pälsen mjuk  och svansen ska vara lika lång som kroppen på gerbilen och ha en tofs längst ut.  Kroppen ska vara kompakt. Kontrollera att gerbilen inte har en röd rinnande/geggig nos.

2 gerbiler  fungerar utmärkt att ha i en så kallad duna-bur. Alternativt så kan man ha dem i  ett akvarium. De ska ha mycket bottenströ, typ kutterspån då de har ett stort  behov att gräva. Detaljer av plast bör du inte ha i buren/akvariet, detta då det  snart bara är en hög med plastflisor samt att de då kan göra sig illa på dem.  Fröskålen bör lämpligen vara av porslin eller metall, detsamma gäller  sand-badkaret. Trädgrenar från frukt- eller lövträd är jättebra att ”möblera”  med, detta så de kan gnaga och hålla tänderna i trim på dessa. Spara tomma  toarullar och hushållsrullar som du ger gerbilerna, det är en utmärkt  sysselsättning. Gerbiler är ju gnagare och gnager på allt. Självklar kan man ha  gerbiler i en vanlig gallerbur också, men då får man räkna med att det ligger  små drivor av spån utanför buren.

Basfodret 
för gerbilen är en  fröblandning av ca 75% vanlig hamsterblandning ca 25% papegojfoder för att få en  mer näringsrik  blandning, gerbilen är ett aktivt djur och behöver det lilla  extra. Var försiktig med feta fröer som solrosfrön och även papegojblandning då  gerbilen blir lätt för tjock av dem. Hö är mycket viktigt för gerbilen, redan de  små ungarna som nyss lämnat boet äter hö med god aptit. Gerbilen behöver nästan inga färska grönsaker/frukter, bara en liten bit då och då, för mycket färsk frukt/grönt mår den inte bra av. Vatten ska alltid finnas tillgängligt för dem, lämpligen genom en vanlig vattenflaska för smådjur. Gerbiler luktar inte men buren bör städas ur minst en gång i veckan. Hygienen är lika viktig här som överallt annars. Gerbiler bör sättas tillsammans innan de blir 8 veckor. Så unga gerbiler brukar vanligen acceptera varandra utan vidare. Efter 8 veckor blir det betydligt svårare att sätta samman dem. Hanar är lättare att introducera för varandra än honor då honor är mera revir-tänkande än hanarna. Köper du 2 gerbiler från en uppfödare så är de ofta satta tillsammans redan när du hämtar dem.
Gerbilerna blir mellan 3 och 5 år, vanligast mellan 3-4 år.

Gerbilens hälsa
Gerbilen är normalt sett ett väldigt frisk djur, jämfört  med andra gnagare och 90% av dem behöver aldrig uppsöka veterinär under sin  livstid. Kontrollera åtminstone dina gerbiler en gång per dag. Men några saker kan man kolla lite då och då:

Om en gerbil sitter o trycker i ett hörn  i buren alldeles för sig själv och pälsen raggig och den ser ömklig ut, då är  det något som är definitivt fel med den och du ska omgående uppsöka veterinär  med den. Ofta när den sätter sig så här så är det ett tecken på att slutet är nära.

Håll gerbilen mot örat, om gerbilen ger ifrån sig ett klickande  ljud när du håller den mot örat så har den någon form av luftvägsproblem. Då  behövs penicillin omgående varför veterinär ska uppsökas. Kontrollera doftkörteln

Doftkörteln sitter på magen på gerbilen och är gul till färgen. Här kan gerbilen utveckla tumörer. En tumör här ser först ut som en
”finne” ungefär och ibland blir den inte större men ibland växer den fort och börjar blöda. Dessa tumörer sprider sig dock aldrig men kan gå inåt. Om tumören blöder så ta gerbilen till en veterinär som enkelt kan ta bort tumören.

Kontrollera nosen Geggiga/såriga nosar är det vanligaste problemet med en gerbil. Det kan orsakas av allergi mot burströ, speciellt asp,
men det kan även orsakas av stress. Om det blir infekterat så måste veterinär uppsökas.

Kontrollera tänderna om gerbilen plötsligt och ganska fort tappar i vikt så kan man misstänka att gerbilen tappat en eller ett par av
sina framtänder vilket medför att gerbilen inte kan tugga ordentligt. Vanligtvis  så växer tanden/tänderna ut igen på någon vecka. Tänderna
kontrollerar du genom  att ta ett bra tag i nackskinnet på gerbilen.

Om din gerbil blir sjuk, vilket alltså inte händer speciellt ofta, så ska den inte separeras från  sin/sina burkompisar. Detta orsakar bara ytterligare stress för gerbilen och  medför att det sannolikt inte går att sätta tillbaka den när den blivit frisk  igen. Om gerbilen har fått en infektion så behandlar man samtliga djur i buren.  Ställ även buren en bit ifrån om du har flera burar med gerbiler så att inte smittan förs över till de andra burarna.

Avel
Innan man bestämmer sig för att börja avla gerbiler så är det viktigt att  fundera över några saker. För det första, har du avsättning för bebisarna? Ett  gerbilpar kan få runt 50 ungar under deras produktiva tid. En annan fråga man  ska ställa sig är vad man vill uppnå med aveln? Är det något speciellt med just  de gerbilerna du har som du vill föra framåt? Avel handlar ju om att föra något framåt. Avelsparet sätter man helst tillsammans redan vid 6-8 veckors ålder. Det är oerhört svårt att sätta samman vuxna gerbiler. Det kan fungera om man sätter en unge med en äldre, företrädesvis hane. De flesta gerbiler blir könsmogna vid 3 månaders ålder. Men om du sätter samman en ung hona med en äldre  hane så kan hennes kull komma tidigare än om du satt henne tillsammans med en  ”jämngammal” hane. Honan brunstar var 4-6 dag, vanligtvis på kvällen. Parningen  sker många gånger. Honan börjar brunsta igen direkt efter att ha fått en  kull. Gerbilerna är fertila i ca 18 månader från det att de blev könsmogna.  Men detta är ingen exakt vetenskap. Ett gerbilpar kan stanna vid att
få bara en  kull medan andra får flera stycken. Kullarna blir mindre ju äldre honan  blir. Dräktigheten varar mellan 21-25 dagar, men den kan bli fördröjd ända  upp till 43 dagar om honan redan har en kull i boet. De flesta gerbiler syns det  inte på att de är dräktiga förrän några dagar före födsel. Normalkullen är på ca  5-6 ungar men allt mellan 3 och 9 är normalt.

Hanen får stanna hos honan även när hon har kull, såvida du inte vill ha flera kullar med det paret. Vill du inte det så får du ta  bort hanen. Hanen är annars med och uppfostrar kullen. Han hjälper till att städa och hålla ungarna varma medan honan äter mat t.ex. När honan har en kull, se till att det alltid finns färskt vatten i buren då mamman dricker mycket mer än normalt när hon diar. När ungarna är ca 10 dagar så har de fått full päls och vid 14 dagar så är de väldigt rörliga och tar sig runt i buren. Straxt efter  detta så börjar de ta saker i munnen o tugga på. Mellan 2,5 o 3 veckors ålder så  öppnas ögonen, ett öga ena dagen och det andra ögat nästa dag. Slutligen, vid  3,5 veckors ålder så utvecklar sig öronen.

Vid 3 veckors ålder så äter gerbilbebisarna fast föda men gör fortfarande ett och annat besök hos mamma för en skvätt mjölk. Vid  4 veckors ålder så har de oftast slutat dia helt och hållet, men mår bra att  vara kvar hos föräldrarna någon vecka ytterligare. Efter att de uppnått 5 veckors ålder kan ungarna flyttas från föräldrarna, vi rekommenderar dock att de  får vara kvar hos mamma och pappa till minst 6 veckor om inte ny kull kommit. Honor och hanar ska vara separerade senast vid 8 veckors ålder då de blir  könsmogna.